Jag har för länge sedan insett att säkert 75% av de filmer jag ser är besvikelser med medelmåttiga eller usla betyg. Om det beror på för höga krav eller dåligt urval låter jag få vara osagt, men med dessa vanliga betygsättningar är det oerhört trevligt när man då och då stöter på guldkorn. Bone Tomahawk är ett sådant.

Jag älskar western. Jag älskar skräck och jag har inget emot om det blir lite väl blodigt då och då. Dessa kriterier fyller filmen perfekt.

 

Det är en ganska långsam första timme, ett par stunder lite väl sega, men de, liksom när filmen väl tar fart, vägs hela tiden upp av en dialogväxling som stundtals är riktigt bra. Man gör finurliga saker av småprat, roliga anekdoter och det är så mycket fräschare än något jag sett på länge. Skådespelarna är också duktiga - Jenkins och Russell i synnerhet.

 

Dessutom (mindre spoilervarning!): en av de brutalare dödscenerna jag sett på senare år mot slutet av filmen, vilket av någon oförklarlig anledning fick mig att dra på smilbanden. Som i stora delar av filmern.

Mycket nöjd!