En grundkurs i gotisk skräckromantik där storyn måhända är banal men ändå funkar trots hål i manuset.

Skådespelarna gör vad de kan och de gör det bra, speciellt Chastain.

Den stora stjärnan i filmen är dock det visuella. Det är makalöst snyggt mest hela tiden (bortsett från CGI-spöken, som dessutom inte tillför någonting till själva historien). Huset skulle jag aldrig sätta min fot i.

Men åter igen låter alltså Guillermo Del Toro det visuella ligga i framkant på bekostnad av manus (läs: Pacific Rim). När Del Toro lyckas med alla beståndsdelar för att få ut ett mästerverk (läs: Pans Labyrint) så är han i en klass för sig. Hoppet lever att han lyckas nästa gång.