En stridserfaren sergeant som går under namnet Wardaddy leder en Sherman-stridsvagn och hennes femmansbesättning på ett dödligt uppdrag bakom fiendens front. Wardaddy och hans män slåss emot oddsen i sina försök att angripa Nazityskland inifrån.

 

Det här var ju (tyvärr) inge vidare alls.

Patriotism och moralkakor som skyfflas ner i våra halsar av en kvintett stereotypa dumarslen i tank. Tack, men nej tack. Hela filmen är fullständigt orealistisk och så orimligt dum (läs: Är slutscenen ett practical joke på publiken? När kommer i så fall punchlinen?).

I regi-biten finns mycket att önska (läs: Snälla, kan någon tygla Jon Bernthal som är tamigfan all-over-the-place).

Det finns dock två positiva saker med filmen och hör och häpna, den ena är Shia "Transformer" LaBeouf! Trots att han genom ALLA scener lyckas ha tårar i ögonen, känns det trovärdigt och jag gillar honom igen (i alla fall till nästa Transformer kommer).

Den andra positiva saken med filmen är de maffiga (läs: ljud) krigscenerna, även om de stundtals är så orealistiska att man på riktigt blir arg.

DOCK! Ni som, likt mig själv, trodde ni befann er på nya Star Wars-filmen när krigsmaskinerna började avfyrade laser hejvilt kan lugna er; det är äkta och kallas "tracers".

Trots detta: TUMME NER.