Bitterpappan helgtipsar!
Här kommer tidernas första "Bitterpappan helgtipsar"!
Det blir tre filmer som recenseras och som vanligt är det 100% korrekt betyg på alla. Ingen diskussion.
Det blir tre filmer som recenseras och som vanligt är det 100% korrekt betyg på alla. Ingen diskussion.
Det kan bli tre skräckfilmer eller tre tunga kostymdramagodingar eller precisvadsomhelst. Den som lever får se.
Film nummer 1 (Don't Breathe):
För att slippa tristessen, och kanske en dag kunna komma bort från sin hemstad, har de tre vännerna Rocky, Alex och Money begått en rad välplanerade inbrott. När de hör talas om att en blind man bor ensam i ett ödsligt bostadsområde och har en förmögenhet undangömd i sitt hem, bestämmer de sig för att genomföra sin största och sista kupp.
Nervigt, välgjort och tight. Inget superoriginellt, men det är gjort med en fingertoppskänsla för miljö och hur man skapar spänning med små medel och jag rycktes med ifrån sekund ett. Dessutom är skådespelet långt över medel när det kommer till den här typen av filmer. Göttit!
Film nummer 2 (Amy):
Trots att hon bara givit ut två album, så är Amy Winehouse en av de största musikikonerna i brittisk historia. Med en röst som ofta beskrivs som en blandning av Billy Holiday, Dinah Washington och Sarah Vaughan, var Amy Winehouse en popstjärna med soul och en gränsöverskridande musikalisk talang.
Gripande & tragisk på många olika sätt. Fokuset ligger hela tiden på stjärnan och de personerna som intervjuats presenteras enbart som röster till hemmavideor, tv-framträdanden och paparazzi-bilder. Låttexter visas på ett snyggt sätt till musiken, vilket gör att musiken får ett större fokus.
Det tråkiga med filmen är just att den använder sig för mycket av paparazzibilder och videor, alltså av samma maskineri som jagade Amy Winehouse och många andra skoningslöst. Hade gärna sett en mer kritisk inställning till medierna som älskar att gotta sig i andras olycka. Men i det stora hela en otroligt bra dokumentär och film oavsett genre.
Film nummer 3 (Me and Earl and the Dying Girl):
Greg glider fram genom sitt sista år i high school så anonymt som möjligt, undviker sociala interaktioner medan han i hemlighet gör livfulla, bisarra filmer med Earl, hans enda vän. Men både hans anonymitet och vänskap hotas att rivas upp när hans mamma tvingar honom att bli vän med en klasskamrat med leukemi.
Ett mindre mästerverk som sprudlar av kreativitet, självdistans, värme och humor! Dessutom är fotot makalöst bra. Känslomässigt otroligt tungt och ändå lyckas alla inblandade hitta balansen mellan de mer "quirky" bitarna och tyngden väldigt bra. Olivia Cooke är grymt bra som cancertjejen och Thomas Mann i den manliga huvudrollen är också han riktigt duktig. Dessa två kommer förmodligen figurera i större filmer med jämna mellanrum inom kort. Även manuset andas kompetens och träffsäkerhet. En av förra årets bästa filmer!
