http://bitterpappan.blogg.se/enfilmomdagen/

Annars...

1. Välj ett jobb du älskar och du behöver inte jobba en enda dag i hela ditt liv, för det är helt omöjligt att hitta ett sånt jobb.

 

2. Jag borde börja bära omkring på en pappersbit, ifall någon attackerar mig med en sten.

 

3. "Åh nej, det här var ju läskigt, eller nåt LOL" - giraff i kvicksand.

 

Tänker även på andra saker, såsom: ångesten av att vakna 06.05, när bussen till jobbet går 05.45.

En på förhand löpfri dag pga av löpgrejer kvar på jobbet blev löpning i kängor, jeans, tjockkofta och vinterjacka.

SUPERMEGAFUNDAY.

 

På bussen häromdagen såg jag en kille i stormhatt och skinnrock.

Min antaganden:

 

1. Han är spökjägare.

2. Han är oskuld.

 

 

 

Idag har vi, hela familjen, varit runt och uträttat diverse ärenden.

Vi har besökt socialförvaltningen där jag äntligen fick bli pappa på riktigt.

Det har jag nu skrivit under på.

Vi har har varit hos polisen och fixat pass till Fanny.

"bättre snyggare i verkligheten än på kort", sa Fanny efter och mådde nog dåligt innerst inne.

Vi har varit på banken och fixat ny digipass, då Charlie Den Klåfingriga, knappat in fel kod tre gånger.

Bara för att jävlas, så klart.

Vi har fikat.

Charlie fick, som alltid, sockerkick.

Precis vad den ungen behöver. Hon är ju så lugn och stillsam annars.

Vi har varit på Willys och handlat. Bland annat Skalman-tandkräm till Charlie.

Ni som bor runt om i landet, ursäkta det där avgrundsvrålet som antagligen fick er att sätta Moccalatten i fel strupe.

Charlie kunde inte hålla sin nya tandkräm med tumvantar.

 

Tuff dag.

Många slitsamma ärenden.

Många kilometers promenad avverkade.

Men överlägset tuffast och något jag inte önskar mitt allra värsta fiende:

 

att få på Charlie tumvantarna.

 

Sicket jävla slagfält.

Varenda gång.

Blod, svett och tårar i tontals.

 

Och Charlie tyckte nog det var jobbigt också.

... somnade i soffan.

Har en tvål på jobbet.

En sån där med pump.

Den ska man akta sig för.

Tvålen kommer liksom inte ut sådär långsamt och gemytligt.

*ICH SPRITZE!!!*, skriker den och sen står man där,

alldeles... alldeles..."kommen på byxan".

Då är det inge lattjo att jobba vidare.

 

"Råkade" titta lite på Real Housewives igår.

Där var en fru som precis höll på att säga upp kontakten med sin bästa vän.

Vännen hade tydligen sagt "du borde skaffa dig en hobby".

Ehm.

Ja, tänk om man som rik kvinna i medelåldern skulle skaffa sig en hobby?

BEFÄNGT!

 

Har precis nattat två barn.

Det tog exakt 42 minuter.

Världsrekord av mig, ja. Tacktack.

 

Satt med nappflaskan i Sigges mun på vänstra sidan,

och högra handen i Charlies hår och killa nacken.

Sigge somnade.

Sigge vaknade.

Sigge spydde.

Jag släppte Charlie för att fixa kräka.

Charlies ögon var sådär igenstängda med ca en halv centimeter öppet.

Läskigt.

Sigge började gnöla.

Svetten rann (somna Charlie ... för guds skull, somna!)

Sigge gnöla än mer.

Charlie somnade.

VICTORY!

 

 

Sen somna Sigge omgående i sin säng.

Nu har jag minst fem timmar helt ensam att ta ihjäl.

Förslag?

 

... och kölden sätter in.

Flingpaketsleksak vad kallt det är ute.

Och inne.

Tamig överallt.

VillinteVillinteVillinteVillinteVillinteVillinte

VillinteVillinteVillinte

VillinteVillinteVillinteVillinteVillinte

Villinte

 

Sitter här med nipples styva nog att klyva tangentbordet framför mig.

Så glider bokstäverna isär och resten av inlägget blir oläsligt,

now you know why, friend.

 

Mina nippleodeons styvhet är en direkt konsekvens av mixen löpning från jobbet och svag människa i allmänhet, dålig tre-millimeter-utstående-köttbit-ut-ifrån-kroppen-kvalité i synnerhet.

 

Fanny har natten inatt.

Vi tar varannan med matning av Siggeluringen.

Är det tänkt i alla fall.

Det kommer sluta som alla andra nätter som är Fannys:

med att jag får ta allt efter 03.00 (när man är som allra piggast).

Det är tamig helt jävull omöjligt att väcka den där sjökon.

 

Nä, nu ska jag gå och smörja in mina två köttbitar med ... hudlotion ... tänkte jag skriva. Är det rätt? Eller ska man smörja in med tigerbalsam istället? Sweet&sour-sås?

 

Äh, vad vet jag.

Det får bli handsprit.

 

Nattis!

 

Jag är.

Det där mysiga med att ha en nyfödd är som bortblåst. SJÄLVKLART sniffar jag på honom minst tre timmar sammanlagt varje dag, men utöver det så är det fan en kamp.

En kamp mot spyfloder, black metal growl och bajskorvar för stora för att kunna komma ut utan assistans.

Jag hade förträngt alla problem vi hade med Charlie som nyfödd och står alltså nu med skägget i brevlådan tillsammans med ett gäng tickande brevbomber.

Charlie skriker konstant, men den delen av mina barn har vi redan avhandlat.

Hon har inte slutat sen sist.

"Men vafan skaffaru massa ungar om du tycker det är så jävla jobbigt då?!"

För att jag älskar de av hela min själ trots att 95% av dagarna går ut på att långsamt räkna till tio samtidigt som känslovågorna rullar fram utanpå kroppen.

Trots alla skitjobbiga stunder (och jag lovar, de är många) så skulle jag inte önska mig något annat liv eller några andra barn.

Jag rider ut stormen, även om den blåser hårt i plus minus tjugo år.

Det är åtagande som alldeles för många föräldrar ger upp på, alldeles för tidigt.

Jag har bara en önskan nu... i detta nu,

detta ögonblick och tillfälle.

Om jag får chansen, Gud, så vill jag...

...väldigt gärna... om jag får...

 

BLI VÄCKT AV DET TVÅ MINUTER LÅNGA TRUMSOLOT I PIPPI PÅ RYMMEN!
VARJE DAG HELST! TILLS JAG DÖDEN DÖR!

 

H.

E.

L.

V.

E.

T.

E.

 

Kan inte minnas om jag någonsin under mitt långa liv,

blivit så skräckslagen som när Charlie väckte mig med den fina lilla trudelutten häromdagen.

Det var som att de där ångest-av-att-vakna-tidigt-känslorna multiplicerades med ca en biljard.

 

Pippi Långstrump tar ibland fram känslor i mig som aldrig borde outas för min omvärld och mina medmänniskor.

Mina mörkaste, mest elakartade själademoner kravlar sig långsamt ut ur alla kroppsöppningar och hade jag inte haft den där underbara spärren att hindra de med, så skulle jag med största sannolikhet suttit på psyket med orangea flätor och samtalat med hästapor som inte existerar.

 

Ett exempel, por favor, säger ni?

Ich bin eine kleine wunderbar kindergarten, säger jag.

Visst, här får ni, med andra ord:

 

Den när Pippi, Tommy & Annika tappat bort Herr Nilson i nån jävla djungel/skog/buske.

Det resulterar i att de tre går och ropar/skriker/krämarpåsåinihelvete:

 

 

Har inte räknat, men det känns i hela min kropp som att deras späda barnröster skriker detta ca en biljard (?) gånger.

 

 

Gårdagskvällen avslutades med ett värdigt, tänkvärt och som vanligt underligt #Fannygoesapeshit-citat.

Dagen började bra med en rejäl översovning.

I folkmun: försovning.

 

 

Att min hjärna fortfarande inte fattar att den där kvarten "som jag bara ska sova lite till" inte är magisk.

Vad skulle den kvarten göra för min kropp som de andra sex timmarna på natten inte lyckats med?

Inte ett skit.

Ta lärdom nån jävla gång.

 

Sedan hitta jag inte mitt skärp.

Vilket är ett tecken från Gud att jag måste äta ännu mer Mcdonalds, pizza och lördagsgodispåalladagarpluslördagar?

A fatter 2014?

 

 

Dagen fortsatte sedan på jobbet med att jag förlorade både i nåt random barnspel,

och i Fia Med Knuff.

Vill poängtera att jag absolut inte är någon dålig förlorare,

men undrar samtidigt varför jag har så inihelvetes mycket otur i spel?!

Man kan väl få vinna någon enstaka gång åtminstone?!

Som sagt, inte dålig förlorare.

Bara lite bitter.

 

Nu har halva dagen gått.

Undrar vad som ska jävlas med mig härnäst ...

 

... du?

Sååå ...

Hallå där.

Nu har julstressen lämnat hemmet mitt.

Och en december månad som överlag var rätt sjuk.

Som i sjuksjuk.

Som i tolv (TOLV!) dagar spenderade hemma från jobbet.

Förkylningar, in-i-vägg-gång och matförgiftningar avlöste varann i ett.

 

Sååå ...

Charlie har upptäckt sina röstresurser.

(ibland lever vi som i en dröm)
Hon skriker.

Skriker åt allt.

Innan så skrek hon när hon antingen var hungrig eller trött.

Nu skriker hon när snutten ligger fem centimeter för långt bort,

eller samtidgt som Sigge skriker för ... att jävlas?

Hon skriker när hon hoppar sönder soffan,

när hon inte får av dockan sina kläder,

när ... ja, tamigfaen hela tiden.

 

 

Nu vill Fanny ha min dator.

För hon ska minsann göra oss rika och berömda.

Den som lever får se om hon lyckas med sin plan.

Vi håller väl tummarna allihopa?!

 

Tills nästa gång, kika in här.

Hajhaj.