det gäller att ha disciplin
Jag vet vad ni tänker.
"Han måste vara på gymmet ganska ofta alltså."
Visst?
Visst, tänker ni så?
Visst, tänker ni så?
Det stämmer.
Jag är ganska stark och välmejslad.
Fanny och dom i min närmsta omgivning låter mig tro det i alla fall.
(låter jag dom tro... men jag VET)
Oj, flummigt.
Jag ÄR både välmejslad, stark och på det smal, smärt och snygg.
Inget fel med det, jag dömer inte dom som inte har allt liksom.
Så döm inte mig då.
Tack på förhand.
Idag fick jag hem något som kanske eller kanske inte hjälpt mig lite på traven:
Hur fan har ni tänkt att jag skulle få muskler utan handskar liksom?!
Går ju inte.
Har inte all tid i världen som både pappa och ganska gammal numer.
Måste få lite hjälp och det är min rätt som medmänniska i erat samhälle,
att få använda handskar.
Förresten, skulle åkt till gymmet idag,
men istället får det bli en påse godis och glass.
Det gäller att ha disciplin, men först imorgon.
muteri
Att muta Charlie är min skyldighet som pappa,
och det är något jag gör varje gång,
jag och Charlie är ensamma.
Fanny tror att jag gör det för att Charlie ska vara tyst på bussen.
*ahem*
(psssst... jag gör det för att bli poppis så klart,
skulle aldrig skämmas över mitt barn på bussen)
Är det inte Digestivekex jag mutar henne med,
så är det Majskrokar eller Mariekex.
Vad vore jag för pappa om jag inte gav mitt barn,
vad hon vill ha?!
120 på 75, hur?
Min första dag som bitter pappa i bloggväg is officially over.
120 st unika besökare hittade hit,
och det var ju utomordentligt trevligt, må jag säga.
Känn er välkomna åter.
Men detta har skapat ett problem.
Nu när jag känner att vi blivit så nära vänner...
...så måste jag ju bara bjuda er alla på mitt födelsedagskalas.
120 st på ca 75 kvm...
...hmmm... pax för att inte vara en av fem i garderoben!
Vänligen, maila mig om vilka 0,625 kvm du vill ha, tack.
Ett "problem till"...
...jag vet ju inte vilka ni är,
men spelar det egentligen någon roll?
Jag har ju inga andra kompisar,
ni är dom enda och då ska ni så klart få tårta när kalas nalkas,
vad skulle jag vara för kalasvärd/födelsedagsbarn annars?
hur firar man sin födslodag som gravid?
Jo, först tar man sig till en kinesisk restaurang med familjen,
äter lite för mycket lunchbuffé,
sen åker man tydligen hem och sover bort 3 timmar.
Där satt jag och charlie,
helt ensamma kvar,
utan några planer och förvirrade.
Vi försökte vårt bästa.
Vi läste några barnböcker,
lekte att vi var prinsessor i Charlies prinsesstält,
och läste sen samma böcker igen, tjugosju gånger.
Vi grät, skrek och skrattade om vartannat.
Men tror du att det var naturliga skratt?
Hur skulle det gå till, menar du?
Både jag och Charlie hade redan sen igår,
ställt in oss mentalt,
på att viga våra liv åt mamma Fannys födelsedag.
Och så går hon och däckar så fort vi kommer hem?
Har aldrig varit så handlingsförlamad.
Nu har i alla fall mamman vaknat upp ifrån sin gravidkoma,
så nu ska jag försöka komma tillbaka in i "födelsdags-mode",
och sen däcka när hon minst anar det.
Önska mig lycka till.
"Är du född igår eller?"
"Nej, idag!"
Skulle Fanny skrikit och sedan tagit en fantastiskt härlig,
och underbar humörsvängom med världen.
Är det luddigt så här långt?
Förstår det.
Fanny fyller alltså år idag,
OCH är gravid.
Du/ni som på något sätt tänkt sätta käppar i hjulet,
för en gravid kvinna som dessutom fyller år,
tänk om.
Du/ni har härmed blivit förvarnade,
om att Fanny inte tar några som helst fångar idag.
Det blir avrättning för hela slanten,
så tänk om.
Så, nu måste jag sluta "rävbajsa",
och äta frukost tillsammans med min familj.
Antagligen framför Meet The Kardashians eller Real Housewives of New York,
eller nån annan underbart välproducerad ko-dynga till tv-underhållning.
Men det spelar ingen roll.
Jag älskar Fanny mest av allt (minus Charlie),
och därför är hela den här dagen tillägnad henne.
(Fotnot 1: "rävbajsa" är när föräldrar sitter liiiite för länge på toaletten,
för att inte behöva umgås med sin familj)
(Fotnot 2: Jag älskar alltså min familj, på riktigt, inget ljug)
Bitterpappan?
Vem är då den där Bitterpappan egentligen?
Är det den där pappan som i tysthet trycker i sig chips,
fast han är proppmätt,
enbart för att det ska ta slut snabbare,
så att han slipper höra det där eviga tuggljudet från sin sambo?
Ja.
Är det den där pappan som tycker han går miste om så mycket film,
att han måste ligga i sängen efter sambon somnat,
med laptopen i knät,
helst efter midnatt,
för att sen ändå somna tio till femton minuter in i filmen,
VARENDA J*VLA GÅNG?
Ja.
Är det den där pappan som ska göra allt;
skriva novell, skriva roman, skriva blogg, skriva film,
göra film, baka bakverk, läsa böcker, spela i band,
skriva dikter, skriva låttexter, lära sig spela gitarr,
samla på vadsomhelst, måla...
...i exakt fem sekunder innan han tröttnar,
och kommer på nåt nytt som han bara MÅSTE göra?
Ja.
Allt det där är en del av bitterpappans liv.
Mitt liv.
Det här är en blogg som är tänkt att vara ett sätt för mig att ventilera,
under vilka omständigheter som än råder; arg, ledsen, glad eller ja, bitter.
Det här är jag.
