Tattooist

Så sjukt sugen på att tatuera mig igen.
Har ju en halvfärdig sleeve kvar, goddammit.
Men som vanligt är det ekonomin som sätter käppar i hjulen.
Så här nära en tatuering är jag:

*bokar tid för att göra färdigt armen
*kommer dit
*springer därifrån, skrikandes: "tack för en gratis rakning, loser!"

Nä.
Får väl helt enkelt slutföra skiten för egen hand.
Är väl inte så svårt?
Nål, bläckpenna, vattenfärg, våtservetter, diskhandskar, bit-ring, en karta Alvedon, en låda frukt och gott humör and I'm good to go.
Inte så svårt som sagt.
Och nästan gratis dessutom.

Amputation går väl på försäkringen eller?

Shopping

 
Ibland får jag ångest light
när jag kommer på att jag vill shoppa
men inte har några pengar.
(OBS! skriver jag som om jag är mitt i ett epilepsianfall? tänker radbrytningar å shit?)
Men samtidigt så är jag oftast hyfsat rationell
och tänker att jag kan köpa när jag får pengar.
(dock inte alltid och då faller jag ihop i en stor hög av tårar)
 
Sen kommer vi då till kvinnor.
Dessa underbara varelser.
Det finns två saker som kan få en kvinna på bättre humör:
 
1. "Jag älskar dig".
2. "50% rabatt"
 
Eller den kvinnliga logiken kring det här:
 
"Jag tänkte jag skulle köpa en klänning, men sen såg ett par så jävla nice skor, så jag köpte den här väskan."
 
Men nu har vi som sagt köpt bil för massa pengar,
så någon batshit banana crazy shopping-spree lär det inte bli,
de närmsta tjugofem åren eller nåt sånt.
Ahem.
 
Ses snart igen, ångest light.

Insekter & sorg

 
Det här, gott folk, är en fluga.
Den hängde så här under kökslampan i köket på morgonen.
Och på eftermiddagen.
När den fortfarande satt kvar på kvällen
och Fanny undrade varför den var vit,
så tittade jag lite närmare.
 
Den var stendöd.
Stonedead.
Die fleische? Das ist tot.
Ah, sprechen sie deutsch, meine freund?
Drei-ein jahre alt, polarn, jahre alt.

Ganska bra på tyska.
 
Två tips gällande smådjur el. insekter (som inte är mina bästa djur, om man säger så):
 
1. Kolla efter kvalster i sängen genom att skrika: "Åh, tur att det inte finns några kvalster här!"
Hör du därefter ett svagt fnissande... sätt eld på sängen.
 
2. Ta död på en spindel så här: hämta först toapapper, närma dig sedan spindeln långsamt, långsamt... och väldigt försiktigt... bränn upp huset.
 
Avslutningsvis, två gyldene citat av Fanny idag:
 
Fanny: "Var det du som bajsade i badet för ett tag sen?"
Jimmy: "Ursäkta?"
 
Fanny arg över att det inte finns något (hon vill ha) hemma att äta:
"Jag vill inte ha Crunchies, förstår du inte? Det är som att äta sorg."
 
That's my day, folks.
All day, every day.
 

En tvär flöjt

 
Nu har det varit lugna gatan på bloggen några dagar.
Mycket har så klart hänt, det är också därför det är så lite aktivitet.
Hinner helt enkelt inte med.
Aaaaaaaah, jag räcker inte tiiiiiiiiiiiiiiill!

Men nuså, har jag lite tid över (inte egentligen).
 
Såååå...
...Fanny har fått hem sin gamla tvärflöjt.
Hon är som förbytt.
Känner inte igen henne.
 
Förut när jag badade Charlie, ringde det på dörren.
Fanny stegade iväg, men ingen dörr öppnades.
Sekunder senare ställer hon sig i toadörröppningen,
med en snedvridet ansiktsuttryck;
"Det var barn. Som sålde kakor. Usch."
 
Tjugo minuter senare sitter hon och spelar tvärflöjt i köket.
Bipolär? Schizofren? Gravid?
 
Jimmy: "Jaha, där sitter du och spelare blockflöjt?"
 
Fanny: "Skojar du nu? TVÄRflöjt, om jag får lov att be."
 
Jimmy: "Oj, förlåt, kära du"
 
Never mess with a fluteist.
 
"VAFAN, ÄR DEN TRASIG NU OCKSÅ?!"
 
Jag smet ut fort som fan.

Plugg


Nu tänker jag skriva något som skulle få ALLA lärare jag haft i ALLA ämnen NÅGONSIN att dö på fläcken om dom läste.

Jag funderar på att börja plugga igen.

SAY WHAAAAAAAAAAAT?!
DU?! PLUGGA?! STUDERA?!
Som i att plugga?!
Som i att sitta still bakom en skolbänk?!
Som i att komma i tid till lektioner?!
Som i att PLUGGA?!
Really?!
 *dör på fläcken*

Ja.
Fast nä.

Vill för det första göra klart de tre-fyra kurser som saknas för att bli färdig barnpedagog.
Var tvungen att hoppa av studierna 2005, då jag pajade ryggen.
Det var alltså åtta år sen jag pluggade senast.
Meeen, allt är väl som vanligt?
Ingenting har förändrats?
Eller?
Man använder skrivmaskin?
Sparar all information på disketter?
Ger ett äpple till fröken?
Ber bön innan lunch?
Eller?

Vad jag ska plugga senare står just nu mellan "något med film" och "något med skrivande".
Knappt flummigt alls.

Någon därute som pluggat "något med film" eller "något med skrivande"?
Behöver lite inside information.
NU.


bam-bam-baaaaam!


Vad är det här för ett snyggt och trevligt åk, undrar ni såklart.
Men det är ju våran bil, dummo!
Våran först bil är alltså därmed köpt
och det är med gangsta-mått mätt, fett.
 
Ford Focus -05.
Ca 7500 mil gången.
Fräsch.
Go.
Lean.
Mean.
Street Machine.
 
Fyrtiofem kostade den till slut
efter hårda förhandlingar.
Mycket pengar.
Men det kommer löna sig i längden,
tänkte vi, skakade hand med säljaren och sa;
it's a done deal, Diego!
 
Men det var på väg att sluta mycket dyrare än så
när Charlie valde att kasta en leksaksbil i stål
mot BMW:n som låg på närmare 250.000:-.
Jag vill alltså ta tillfället i akt och tacka Charlie
för att hon fortfarande är ganska så värdelös
när det kommer till att kasta saker på dyra bilar.
 
Och nu har tydligen slemproppen gått?
För er som inte vet vad det är...
...så kan man väl säga att the shit could hit the fan,
at any time now.
 
Awesome.

Helvetet nästa?

 

Åkte till våran gamla lägenhet idag, innan jobbet,
för att rensa ut det sista och måla lite.
När jag gått in i trappuppgången och fram till ytterdörren,
så känner jag ett ganska så obehagligt flås i nacken.
En närvaro som endast kan beskrivas som
"vi vill dig inget illa, men testa oss inte".
 
Jag tar ur min ena hörlur och vänder mig om...
..."Hej. Skulle du vilja lyssna lite på vad Bibeln säger om synd?"
 
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah,
skrek jag inombords och svalde orden precis innan
de var på väg att lämna tryggheten bakom läpparna.
"Nej", sa jag nervöst och stängde dörren bakom mig
mitt i ett "ok, ha en bra d..." SLAM!
 
Låste dörren illa kvickt.
Man vet ju aldrig vad två kvinnor i sextio-års åldern,
med hätta på huvudet och en bibel i varsin hand kan hitta på.
Liksom.
 
I ungefär tjugo minuter (läs: sekunder) efter jag stängt dörren,
så kunde jag inte sluta tänka på om det blir helvetet nästa för mig.
Sen kom jag att tänka på;
om Carola har himlen som slutdestination,
då kanske inte helvetet är så illa ändå?
 
På tal om helvetet.
Uttrycket "funny as hell"?
Borde inte han som uppfann det uttrycket undersökas noggrannare?
Hur visste han?
Liksom.
 
Just sayin'.

Välkommen hem, typ

Kom precis hem från jobbet.
Varit borta i lite mer än tio timmar.
Vad man möts av i det här hemmet?

Fanny: "Hej, jag har ätit upp all choklad."

Där ser ni vad jag går igenom just nu.

På tal om att inte få äta det man är sugen på.
Läste en artikel om lejon för ett tag sen.
Bra läsning, men jag kan inte låta bli att tycka synd om lejonen,
speciellt dom som finns på zoon runt om i världen.
Jag menar,
hur skulle du må om det kom ett gäng pizzor till ditt hem,
tog kort på dig och
du inte ens fick äta dom.

Samesame, but different.

Provocerad

Läste ett inlägg i en blogg häromdagen, "Pelles Personliga".
Bra blogg förövrigt.
Inlägget handlade om att lista
"saker som provocerar mig orimligt mycket".
Kul, tyckte jag... så varför inte härma?

Så, here it goes,
"saker som provocerar mig orimligt mycket":

1. Folk som inte sätter toapappret åt "rätt" håll i hållaren. Alltså, när pappret kommer underifrån istället för överifrån, vilket är rätt. Är ni dumma i huvudet på riktigt?

2. Folk som äter äpplen. Punkt.

3. Folk som inte plingar i ringklockan innan dom cyklar förbi mig på gångvägen. Hjärtattack varenda jävla gång.

4. Folk som går iväg, typ till köket eller toaletten, mitt i en film och säger saker som "du behöver inte pausa". Jag vill inte se film mer med dig aaaaaaaaaaaaaah, förstått?!

5. Folk som inte kommenterar det här inlägget och listar saker som provocerar dom.

Mellis Namnis

Mellis Namnis.
Latin för "namn emellan namn".
Ja, jag vet, right?
Jag kan latin OCKSÅ.
 
Jag heter Lars i mellis.
Fast det är av någon oförklarlig anledning satt först av alla namn?
Alltså: Lars Jimmy B******.
 
Vem gör så mot en människa?
Sätter det så kallade mellannamnet FÖRST?
Fattade inte käre mor och far innebörden av MELLANnamn?
Aaaaah.
Inget illa menat,
men vad hade ni rökat den dagen ni bestämde er?
 
Folk tror ju att jag heter Lars per automatik.,
vilket gör att jag egentligen har två förnamn.
Jag vill inte ha två förnamn.
Jag vill ha ETT.
Jimmy.
 
CAPISCHE?
 
Oooooch eftersom mor och far
föddes innan ironin kom till världen under 90-talet,
så lär dom sitta hemma efter att ha läst det här och...
"Men, byt då för helskotta. Ta bort det bara, ta bort det.
DU ÄR INTE MIN SON LÄNGRE, LAAAAAAARS!"
 
Apropå mellannamn...
...Charlie fick två.
Twiggy och Lumi.
Charlie Twiggy Lumi.
Lite som ett dåligt nödrim av Ken, rapparen.
 
Twiggy var mitt påfund.
Tyckte det var lite ballotuffoheftikt.
Men nu såhär i efterhand
blev det kanske lite väl mycket.
Elleeeeer?
 
Och nu följer några som bär mitt barn... *host*... namn.
Larsar.
 
 
 
 
 
 
 
 

Sprutan

Sprutan innehöll vaccin mot påssjuka, mässling och röda hund.
Den Charlie fick för ca 10-11 dagar sen alltså.
Som gjorde att hon nu har hög feber och
för första gången någonsin, ungefär, somnade på studs.
Utan att hoppa i sängen minst ett femtiotal gånger först.
Utan att vända på sig i miljardens ninjarullningar, snabba som satan.
Utan att säga "killa, killa, killa, killa..." cirka trehundra gånger på lika många sekunder.
Kunde ju varit så varje gång,
eller jag vet inte,
varför ska man INTE kämpa varje kväll för att barnet sitt ska sova?
 
Fattar inte varför man ska vaccineras mot sinnesjuka påsar?
Eller saker av mässing, hallå?
Röda hundar har jag aldrig sett?
Liksom.
Jag bara undrar.
Typ.
 
Till nåt annat.
Alltså, jag har aldrig blivit torterad,
men imorse när jag skulle cykla till jobbet
hamnade jag bakom en äldre herre på en smal cykelväg.
Just sayin'.

döden

Har tänkt mycket på döden det senaste.
Mycket på grund av en liten dotter
som springer runt därhemma.
Hon håller ju på att bli mer av ett "barn" än en "bebis",
med egen (stark) vilja, nyfikenhet,
självständighet och girlpower.
 
Jag blir ju orolig, förstår ni inte det?
 
Tankarna om livet och döden blir så påtagliga,
när allt man vill göra är att skydda
det där lilla livet som far runt som ett yrväder
med sina lockar och bajsiga blöjor,
mot alla faror som lockar runt hörnen.
 
Jag förstår också att man inte kan gå runt
och vara orolig HELA tiden, men...
...en liten stund varje dag?
Det går väl bra?
 
Och sen blir ju tankarna kring min egen död oundvikliga.
Så nu har jag bestämt hur min begravning skall vara;
 
Jag vill att den ska vara seriös och nedstämd.
Jag vill att mina närmaste ska kunna säga vackra ord om mig
och de saker jag uträttat under min tid på jorden.
Jag vill att alla minns mig som någon dom alltid kommer att minnas.
 
Och till sist.
Jag vill att precis när min kista är på väg att sänkas ner under jord,
då börjar musiken från Tetris att ljuda i högtalarna.
 
RIP
 
 

Hallå? Spänningen?

Jag vill att du testar en sak.
För min skull.
Och sen vill jag ha dina råd och tips.

Efter du vaknat imorgon går du ut,
skaffar dig en pojkvän/flickvän om du inte redan har det.
Sedan skaffar du dig ett barn om du inte redan har det.
Därefter försöker du bibehålla spänningen i vardagen.
Återkom sedan i slutet av veckan med alla tips och råd.
Tack på förhand och lycka till!

Just nu har vi fastnat i ett stadie här hemma som bland annat består av sönder-fesna mysbyxor och diskussioner om hur ofta diskmaskinen ska köras.
Det är om vi inte håller varsin telefon i handen och inte kan prata med varandra, vill säga.

Men ibland kommer den tillbaka.
Spänningen alltså.
Ibland går vi till ICA Maxi.
Och om lusten faller på lagar vi faktiskt tacos på fredagskvällen (OBS! bara om jag inte jobbar kväll).
Sen kollar vi ju på rätt mycket tv-serier också.
Då slipper man också prata med varandra.

Spänning i ordets rätt bemärkelse.

Så, återkom gärna med lite goa funderingar kring hur man kombinerar spänning med sönder-fesna mysbyxor och familjeliv.


Höst-mode

Skrev "HÄST-mode" i rubriken först.
Min hjärna sviker mig alltid.
Kanske innerst inne vill skriva om häst-mode,
men det får bli en annan gång.
 
Höst-mode.
Alltså inte:
 
"Hej, Peter Jihde och TV4 Nyhetsmorgon,
den här hösten gäller gult, brunt och grått.
Helst rutigt och leopardsandaletter i fejkmockaläderpapp.
Sen har vi Markoolios nya höstkollektion också.
Blåvit spandex-väst med tio finska flaggor på
och Björn Borg kalsonger vända ut och in
med den obligatoriska gulbruna randen där bak.
Snuskigt men underbart!
Funkar perfekt till sena oktoberkvällar framför brasan,
när du använder Camilla Läckbergs nya roman som brasved."
 
Nej.
Utan höst-mode som i höst-"feeling",
höst-"deppig" och höst-"hållommigjagvillbristautigråt24/7".
 
Har köpt blåbärs-te.
Tänkte läsa en bok förut.
Snart kommer yllekoftan fram.
Långkalsongerna ligger redo.
Och jag känner mig kramig.
(fan skriver han? kramig? han som är så tuff? och ser ut som en rockstjärna? waddap?!)
 
Ja, kramig.
Stäm mig.
 
 

Jag är korrekt

Tänkte jag skulle skriva ett helt inlägg med Autohitler.
Alltså, skriva så fort som möjligt utan att ändra något om drog blir fel.
Kanske blir kul liksom.

Lättare sagt än hjort.

Tyvärr är jag alldeles dör bara.
Så ett hög k lägger. Lev fullt läskigt och lättförståeligt.
Skriver ert vs Klüft inlägg istället.

Sååå, fredagen fen 13:e, huh?
Vågar man du ut eller måste msn sitta inte och uggla hela dagen?
Äh, SD familjen också driv biltillverkare maxi 
Man är väl bränningen pussa?

Hoppas ni mår bra och må gudrorna vara med er!

(Ps, jag mår både psykiskt och fysiskt väl så döm inte bort mig helt efter detta inlägg)


Bitterpappan, farväl

App app app.
Icke!
Tänker inte försvinna än på ett tag.
Nein.
 
Utan det är så här:
har sedan dag ett av bloggens start länkat till alla inlägg
via statusuppdateringar på Facebook.
 
Jag har alltså terroriserat mina närmsta vänner,
mina sämsta vänner, mina kusiner,
mina mor, mina far, min morfrar,
mina ovänner, mina bekantas bekanta,
mina stalkers, mina pågar och mågar,
mina homies, mina bros and hoes,
ja, alla har fått en del av bittermandeln.
 
Men nu sätter jag stopp för terrorn
och har därför startat en grupp på Facebook, kort och gott:
 
"Bitterpappan".
 
Gå gärna med,
för det är där och endast där terrorn har sitt näste
i fortsättningen.
 
Må väl, mina undersåtar.
 
 

dagisbarnet

Fanny: "Det där är inte tröjan hon hade på sig till dagis!"
 
Jag: "Meeeen... det är rätt barn, va?"
 
Fanny: "Ja."
 
Jag: "Awesome. Nu ska jag spela internetpoker."
 
Snurrigt kommer det att bli,
nu när Charlie är satt i dagiskö.
Ska bli så spännande, det där.
 
Hon börjar bli riktigt duktig på att prata också.
Härmar allt man säger.
Eller när hon vill se Totte på mobilen,
så himla underbart:
"Totte, Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,
Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,
Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,
Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,
Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,
Totte,Totte,Totte,Totte,Totte,Totte... TOTTE!"
 
Paus en sekund.
 
"Totte?"
 
Så himla go.
Kommer tjöta hål i hövvet på alla hon träffar.
 
 

Dagens tvångstanke

Har en helt sjuk tvångstanke.
En tvångstanke som borde stannat i mitt huvud.
Men en dag, för en tid sen,
så la Fanny märke till mitt märkliga beteende.
Och jag var körd.
 
Sedan den dagen har jag blivit testad,
mobbad, skrattad åt och hånad.
 
Min tvångstanke är...
...att jag MÅSTE tömma papperskorgen på dator-skrivbordet,
så fort jag ser de ihopknycklade pappersbitarna
sticka upp ovanför ytan.
 
Det är ju smuts.
Oönskat data.
Kanske hela fyra megabit
som bara "POFF", kan försvinna.
Lämna plats,
åt annat onödigt.
Liksom.
 
Idag blev jag testad på riktigt.
En bugg i datorn gjorde att jag inte kunde tömma den.
Så här såg det ut, se och häpna:
 
 
 
Den gick inte ens att markera.
Någon inne i min dator ville verkligen inte
att min kära papperskorg skulle tömmas.
Du ska dö.
MIN papperskorg SKA tömmas.
Fattaru?
 
Ok, andas...
 
Nu, nytt avsnitt av Sons Of Anarchy.
Äntligen.
 
 

Kiden

Det går inte en dag utan att Fanny oroar sig över den kommande kiden.
 
"Vi behöver köpa fler byxor!"
"Vi har inget barnskydd!" (bilstol)
"Vi har inga blöjor!"
 
Kan vara så att jag är alldeles för lugn när det gäller sånt.
Han får det gött ändå, typ.
Det löser sig liksom.
 
"Klippa hål i fryspåsar?"
"Takräcke?"
"Vinkork och klädnypa?"
 
Äh, jag vet inte.
Finns säkert nåt mellanting.
 
Det börjar närma sig riktigt ordentligt nu.
 
 
Fick titta lite i smyg på Charlie innan jag åkte tillbaka till jobbet förut.
Hon sov.
Mysan.
 
 

Tårta på tårta

Gick upp 05.20 idag.
And I repeat; morgonmänniskor, vilka är ni? Hur kan ni existera? Hur kan det vara så att ni inte smält bort i en stor pöl av trötthet, mörka halvmånar under ögonen och ångest, ångest, ångest?

Kommer aldrig förstå er.

Jag förtjänar en tårta i minst sju våningar varje gång jag går upp tidigare än 06.
07.
08.
Ahem.
Varje gång gång jag går upp.

Wich brings me to:
HAR FORTFARANDE INTE FÅTT NÅGON FÖDSLODAGSTÅRTA?!
Whatthe... när, när, NÄR?!

Fyllde år tjugosjätte augusti.
Det borde vara så att man får en ny tårta för varje dag ens födelsedag passerat.
(sexton tårtor har jag förtjänat och SKA ha hittills)
Eller är det bara min sedvanliga girighet som talar?
Antagligen.

Här Jimmy, här får du TÅR, TA.

Andra bullar

Jaha, ni undrar hur kvällens schema följdes?
Jo... alltså... men... joooo...

1. Åt bullar

2. Natta Charlie och inte äta bullar

3. Somna under nattning av Charlie och nä, tamigfan inga bullar då heller.

4. Vakna två timmar senare och vad tror du egentligen? NEJ! Inga bullar åt folket.

5. Dags att sova för natten och det är natta, iiiiiiingaaaaaaa bullaaaaaaar häääääär helleeeeeer.

Avslutar med ett citat från Fanny precis när bullarna är klara (älskar hur hon ger sig själv order):

"Idag får man äta hur många bullar som helst!"

Det blev andra bullar.


Gillar hur Fanny format bullarna till olika kroppsdelar.

Lämnar er till er fantasi.

Cinnabun

Nu ska vi snart baka kanelbullar.
Vi värmer såklart upp med "Totte bakar" i sängen.

Vi har dessutom lagt upp hur kvällen ska se ut. Ett schema som kommer följas slaviskt.

1. Idol och äta bullar.

2. Dexter och äta bullar.

3. Sova... och äta bullar.

Bästa schemat någonsin.


Tack Göran Sävström för bullbilden.



Kommentarer överflödiga

Inte för att vara sån, men...
...ahem...
...how should I Putin it...?

Eeeh... kommentarer.
På mina trettiotvå (32!) senaste blogginlägg har jag fått tre (3!!!) kommentarer.
En av Fanny, en av svärmor och en av anonym.

Väcker jag inga känslor alls hos dig som läsare?

Har fått några riktigt fina och goa kommentarer på Facebook angående bloggen. Värmer nåt oerhört.
Det är givetvis alltid skitkul att höra såna saker.
Men jag skulle även vilja höra om ni stör er på nåt jag skriver, om ni blir upprörda, rörda eller om ni kan relatera till något ni läser.

Något, jag vill bara ha NÅGOT livstecken ifrån er.

Men kom ihåg, känn dig aldrig tvingad att skriva något bara för att.
Jag uppskattar ändå att du tar dig tid att läsa mina knasigheter som jag ibland själv inte förstår.

Fridens.


bulleribak

För ett tag sen (läs: minst ett år sen),
började jag baka.
Gjorde två grejer innan jag tröttnade.
Saknar det.
Kanske borde börja idag igen...
...men kommer med största sannolikhet sluta så här:
 
*bakar 15 bullar*
 
*äter 12*
 
*Fanny kommer hem: "Mmmm... det luktar nybakat!"*
 
*Jag: "Konstigt, här har du en sallad."*

Sån jävla göttegris.

vad har du för namn där, gosse?

Fick en sån sjuk uppenbarelse nyss;
vi ska fan få ett till barn snart!
Han kan liksom komma närsom.
Typ om en timma, typ.
 
Det var precis som att någon inne i min kropp,
tog ett stort grabbatag om mitt hjärta
och kramade, kramade och kramade
hårt, hårt, hårt.
 
En sån sjuk känsla.
Han skulle bara veta hur älskad han redan är.
 
Han ska få ett namn också tydligen.
Vi har några på lager,
varav ett är mer poppislärt än de andra.
Kommer inte avslöja det här och nu,
troru om mig?
 
Ett namn som jag dock inte riktigt förstår,
det är namnet en snubbe i årets idol bär;
SIMEN.
 
Simen gick precis vidare i Idol
och då blev det ordvits-maraton mellan Fanny och mig
(riktigt dåliga ska tilläggas, så hoppa över nästa stycke om du är känslig):
 
Fanny: "Simen simmar vidare i Idol."
 
Jimmy: "Simen kommer ut (rubrik i Aftonbladet)."
 
Fanny: "Simen åker ut (i rekordfart om han åker ut först)."
 
Jimmy: "Simen älskar ägg."
 
Och sen tappa Fanny allt.
Jag borde fattat när det tog 4 minuter för henne att komma på något nytt;
"Simen i rumpan."
 
Jag skäms, Fanny.
Hör du det?
Skäms.
 
 
Jag håller på dig, Simen.
Med ett sånt namn kan man komma långt.
Till och med först.
Aha! Uppenbarelse!
Han fick namnet för att redan kommit först en gång!
Du är en hyllning av livet, Simen!
 
Amen.

Spökboll

Idag har vi varit i gympasalen med barnen på jobbet.
Vi spelade spökboll...
...och jag skäms.
 
KAN INTE göra mig till.
MÅSTE vinna.
 
Var så säkra, jag vet egentligen bättre.
Men likförbaskat ska jag kämpa,
svettas, gråta, slänga mig,
ducka, rulla, springa, glida,
skrika, svinga, slunga,
och hånskratta.
ALLT för att vinna i spökboll.
 
Är egentligen inte så dålig förlorare.
(säger alla superdåliga förlorare)
Men vinner gärna.
Alltid.
 
Nu sitter jag ensam kvar.
Förväntar mig inget annat heller,
inte efter mitt beteende idag.
Jag skäms nåt oerhört.
 
Jag lovar att aldrig igen spela spökboll med er.
Jag lovar.
Kan ni titta åt mitt håll igen?
Åh, ångest.
 
 
(based on me)

bästa baguetter

Innan jag cyklade hem från jobbet förut,
så skrev jag ett sms till Fanny:
"Lägg fram något till mig att äta."
När jag kom hem...
...vad hittade jag på diskbänken?
Jo, vegetarisk köttfärs från Hälsans Kök.
Ahem.
Jag är man, för baskens.
Ge mig en flintastek,
serverad av halvnakna servitörer i toga, goddammit!
 
Fanny och Charlie skulle äta mini-baguetter.
Så här mycket älskar Fanny mini-baguetter:
"Alltså, jag älskar att gå på fest, för då serveras det typ alltid baguetter."
"Party-pinglan", har talat.
 
På tal om baguetter.
Om någon läser det här som växte upp med mig i Kärra;
kommer ni ihåg att det "var inne" att köpa barkisar,
gröpa ur det fluffiga och äta oss fördärvade på det?
 
Ujujujuj.
 
Till annat:
Charlie har börjat slå sig.
Ramla omkull and shit, alltså.
HELA tiden.
 
 
OBS! Klaga inte på fotot. Försök själva att ta kort på en ettochetthalvt-åring med en trasig mobilkamera. Nah-uh, liksom.
 

Mo money, please

Ibland är allt du behöver 500 miljoner kronor.

Som nu, exakt i detta nu, hade jag gärna lagt vantarna på ett par (eller fler) miljoner.

Svenska kronor, skare va.

Jag tackar härmed alltså vänligt, men bestämt, nej till:

1. ett par miljoner inåtväxta näshår

2. ett par miljoner tvillingar med kolik

3. ett par miljoner hyror

4. ett par miljoner konversationer med en av våra nya grannar

5. ett par miljoner av "nu finns det nya uppdateringar att hämta på din Adobe-program"

Ge mig pengar, helt enkelt.
Hur svårt skare va?

Det första jag köper för mina nya pengar är en pinata.
För just nu skulle jag vilja slå skiten ur någon och sedan äta mig propp på 10 kilo godis.


Gråt

Ibland gråter jag när jag skär andra saker som inte är lök.
Varför, frågar du?
För att inte löken ska tro att den är ful eller nåt, såklart.

På tal om att gråta.
Ibland tänker jag på hur ledsen min farmor skulle bli om hon visste hur många gånger hon har dött,
bara för att jag ska slippa göra saker.

Jag ljuger så mycket.
Ibland skriver jag saker i bloggen som är ihopljuget bara för att jag ska verka ball, tuff och helt hilarious.
Men det är för eran skull jag gör det.
Så sitt inte där och muttra i din mörka kammare, capische?

Ahem.
"Muttra"?
Hur fan uppkom det ordet?


Spänning i vardagen

Tycker Du också att livet är tråkigt?
Jag har grejen för Dig.
 
Varje gång du säger att du ska göra något,
lägg till "OR DIE TRYING" efter.
 
Nu ska jag hänga tvätt... OR DIE TRYING!
 
Nu ska jag gå och köpa mjölk... OR DIE TRYING!
 
Nu ska jag bre en leverpastejmacka... OR DIE TRYING!
 
Omedelbar spänning i vardagen.
 
Nä, nu måste jag gå på toa och göra nummer två... OR DIE TRYING!
(tänk om det verkligen inte går och jag på riktigt DIES TRYING? hm. måste snygga till mig lite ifall ifall)

Om

Min profilbild

RSS 2.0